ISO 15686-7 – Byggnader och anläggningar – Livscykelplanering – Del 7: Prestandabedömning för återbruk
ISO 15686-7 är en internationell standard som specificerar principer och metoder för att bedöma prestanda hos befintliga byggnader och byggdelar inför återbruk. Standarden publicerades 2016 och är en del av ISO 15686-serien om livscykelplanering. Den fokuserar på teknisk, funktionell och ekonomisk prestanda vid återbruk av byggnader och byggmaterial. För bygg- och fastighetsföretag blir ISO 15686-7 relevant vid renovering, ombyggnad och återbruk av byggnader och byggmaterial. Standarden ger vägledning för att bedöma en byggnads kvarvarande livslängd, tekniska skick och funktionella lämplighet inför återbruk. Den är särskilt viktig i projekt där man vill återanvända befintliga byggnader eller byggdelar i stället för att riva och bygga nytt. ISO 15686-7 kompletterar ISO 15686-1 (allmänna principer) och ISO 15686-8 (referenslivslängd). Standarden är avsedd att användas av arkitekter, ingenjörer, fastighetsägare och beställare som arbetar med återbruk och cirkulär ekonomi.
Typ | Standard |
Verksamhetstyp | Bygg- och fastighetsverksamhet; renovering; återbruk; cirkulär ekonomi |
Användningssituationer | Prestandabedömning inför återbruk; renoveringsprojekt; ombyggnad; materialinventering |
ESG-dimension | Miljö (E) |
Geografisk relevans | Globalt |
Relaterade regelverk/standarder | ISO 15686-1; ISO 15686-8; Cirkulär ekonomi |
Relaterade länkar | ISO 15686-1 – Byggnader och anläggningar – Livscykelplanering – Del 1: Allmänna principer och ramverk Cirkulär ekonomi |