Kulturmiljölagen (1988:950)

Kulturmiljölagen är en svensk lag som skyddar kulturmiljön, inklusive fornlämningar, byggnadsminnen, kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1989 och ersatte dåvarande kulturminneslagen. Lagen syftar till att trygga skyddet av våra mest värdefulla kulturmiljöer för framtiden och att säkerställa att dessa inte skadas eller förstörs. För bygg- och fastighetsföretag blir kulturmiljölagen aktuell vid alla typer av markarbeten som kan påverka fornlämningar eller skyddade byggnader. Innan ett byggprojekt startar måste man utreda om det finns fornlämningar i området. Detta görs genom en arkeologisk utredning, ofta i samband med detaljplanearbetet. Om fornlämningar påträffas kan Länsstyrelsen besluta om en arkeologisk undersökning, och kostnaderna för denna åligger normalt exploatören eller byggherren. Byggnader som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt kan förklaras som byggnadsminnen. Dessa omfattas av ett starkt skydd, och det krävs tillstånd från Länsstyrelsen för att ändra eller riva en byggnadsminnesförklarad byggnad. Även kyrkobyggnader som inte är byggnadsminnen omfattas av särskilda skyddsbestämmelser enligt lagen, vilket påverkar både underhåll och eventuella förändringar av kyrkobyggnader och deras omedelbara omgivning.